Ny hällristning och ny forskning

Foto: Jeanette Gimmerstam

Klockan 10.10 den 3 april 2014 ringer det på min telefon. Det är min kollega Ulrika Wallebom som ringer. Med andan i halsen så berättar Ulrika att hon precis har varit ute på hällen i Simrislund och träffat de tre hällristningsforskarna. De har tittat på ett eventuellt skeppsmotiv som hennes dotter Anna har hittat. Med mycket glädje och stolthet i rösten meddelar Ulrika mig att det mycket riktigt är ett halvt skepp som Anna hittat. Min kollega säger också till mig att, om jag vill träffa arkeologerna innan de drar vidare till Gladsax och Kaffestenen med de 500 skålgroparna så bör jag bege mig genast till Simrislund. Innan vi lägger på så varnar hon mig för att det är askallt ute vid hällarna.

Jag kränger snabbt på mig jackan och drar mig ut mot havet i en iskall råkylig Österlen vårvind. Jag hittar dock inte dom vid den nya hällristningen, men jag ger inte upp. Jag fortsätter ner mot Simrislund och hittar mycket riktigt Peter Skoglund, Kenneth Ihrestam och Sven-Gunnar Broström, samt även vår egen hällristningsexpert Ann-Louise Svensson som trotsar kylan ute på Junfrukullen. När jag anländer har de fullt upp att lokalisera två försvunna hällristningar bakom all lava.

Jag pratar lite med Peter Skoglund och frågar varför de är här nere på Österlen och tittar på hällristningar. Han berättar att de är mitt uppe i ett forskningsprojekt där man utefter den nya daterings- och kronologiforskningen inom skeppsmotiv försöker sätta hällristningarna i ett större sammanhang. Varför man använder sig av de skånska hällristningarna är för att det finns ett bra, lättillgängligt och hanterbart material att arbeta med. Kaffestenen kallas även för Klavastenen och är speciell eftersom den har över 500 skålgropar vilket är väldigt mycket, men här finns också fotsulor och ormvindlingar. Stenen har inte varit dokumenterad tidigare och därför var det viktigt att den blir dokumenterad och publicerad.