Hällarnas hälsa

Skador

Övertäckning

Eftersom hällristningarna på olika sätt är utsatta för väder och vind, miljöförstöring och slitage har man börjat titta på metoder som ska bevara hällristningarna för framtida generationer.

I Skandinavien har man under senare tid börjat med att täcka över hällarna under vintern för att skydda mot naturlig påverkan av stenen, som fukt och temperaturskillnader. Man experimenterar med olika metoder och material som ska ha vissa egenskaper – det ska isolera, vara slittåligt, lätthanterligt, estetiskt, ha ett bra pris och vara lätt att lagra. Arbetet är resurskrävande och man vet inte heller ännu hur övertäckningen påverkar hällen eller naturen runt om. När man täcker en häll så kan det göra ingrepp på naturen och det kan se fult ut. Man vet att övertäckning kan ge andra problem, bland annat så drar det till sig gnagare som tycker det är en varm och skön plats att övervintra på. Det har inte gjorts några undersökningar så vitt vi vet som visar på den kemiska och biologiska processen under plasten. Till exempel vill man undersöka problemet med alg- och svampväxt (mögel) under övertäckningen påverkar hällen i motsats till den naturliga lavaväxten.

Spritning

Ett av de största problemen på hällarna är lavaväxten, vilken hindrar både förmedling, forskning och dokumentation. Det är i stort sett omöjligt att se hällristningarna under ett tjock lavatäcke och frottagen ger inte högklassiga resultat. Tidigare gick man igenom en resurskrävande rengöring och skrubbning av hällarna innan man dokumenterade. Trots idogt arbete gav det inte ett perfekt och långvarigt resultat då det inte gick att få bort sporerna i hällsprickorna. Därför har man börjat med spritning av hällarna. Man sprutar hällen med 95%-ig industrietanol och täcker sedan över hällen med plast och presenning. Man låter sedan detta verka över vintern och tar bort övertäckningen till våren. Denna metod har man tillämpat både i Norge och i Tanum med överraskande bra resultat. Förutom att hällristningarna framträder bättre, så har man även funnit nya som man inte kunnat se för blotta ögat tidigare. Här på Österlen har vi för första gången i år (2013) använt oss av denna metod på ”Stenkilsristningen” i Simrislund och väntar spänt på resultatet till våren.