Monkodonja

Den västra delen av Medelhavet har under den lokala bronsåldern varit måttligt, om alls, påverkad av den Mykenska kulturen i östra Medelhavet.

På den iberiska halvön förekom en dramatisk förändring i livsstil då utvecklingen i de gamla bondestenålderssamhällena avstannade och nya centrum uppfördes vid kusterna omkring Valencia och Almería. Förändringen innebar bland annat en ökad boskapsskötsel och förvaring av vatten i cisterner.

De nya samhällena byggdes på kullar, befästa med tjocka stenmurar. Murarna omgav en stor mängd hyddor som var placerade i ett gatunät. Den första befästa bosättningen sägs vara den vid El Argar, som även gav namn åt kulturen. Den dateras till ca 2200 f.Kr. Inom denna kultur begravde man sina döda individuellt i hällkistor och i urnor. I graven medföljde gravgåvor. Männen begravdes med koppar- eller bronsyxor, dolkar och hillebarder( lansar). Kvinnorna fick med sig sylar, knivar och ibland silversmycken, som ringar och diadem, i graven.
Fort är även kända i det Karpartiska flodområdet, särskilt i de norra delarna av dagens Slovakien. Här har man hittat enorma, befästa kullar. Dessa fort har en lådliknande pålkonstruktion, som annars inte förekommer förrän under järnåldern. Förutom massiva fortifierade bosättningar har man hittat hundratals andra befästa bosättningskullar, som tyder på stor rikedom i dessa samhällen. Monkodonja fortet (som visas på bilden) ligger i dagens Tjeckien och användes under bronsåldern från år 1800-1200 f.kr. På dessa platser är det vanligt att man hittar stora ansamlingar av bronsföremål. Fyndrikedomen står i kontrast till kulturens fyndfattiga gravar. Rika gravfynd brukar ibland ses som ett tecken på politisk stabilitet. Men i det här fallet talar tvärtom de hundratals bosättningskullarna för att området var stabilt och välorganiserat.