Donau och oder - Långdistanshandel via floder och hav

Under slutet av bondestenåldern och in i början av bronsåldern spred sig klockbägarkulturen från östra genom centrala Europa och till de brittiska öarna och söderut till den iberiska halvön. Kan detta vara början till den Europeiska långdistanshandeln?

Från början var Skandinavien en passiv deltagare, som mestadels nöjde sig med att importera och imitera bronsföremål. Handeln var i mindre omfattning men hade högt värde. Bärnsten är en del av det arkeologiska materialet som visar på långdistanshandel. Den återfinns i det karpartiska flodområdet, i Mykene och även i gravar i Wessex i England. Troligtvis har skandinaverna också haft andra bytesvaror som pälsverk. Importen bestod främst av åtråvärda metaller som koppar och tenn.
Två olika handelsvägar kan rekonstrueras. En väg utgick från västra Danmark, längs med Rhenfloden till övre flodbanken vid Donau. Den andra vägen utgick från östra Danmark ner längs med floden Oder, som börjar i dagens Tjeckien, och förbindelsen avslutas vid mitten av Donau. Dessa handelsvägar skapade ett nätverk av kontakter som hade stor betydelse för samhällsutvecklingen.
Bronsåldersmänniskorna reste också landvägen. Kunskapen om landvägarna finner vi till exempel i våtområden i Nedre Saxen, Holland och i delar av Storbritannien och på Irland. I Somerset Levels i England har arkeologerna grävt ut en plankväg som är från ca 1200 f.Kr. I nedre Saxen har man funnit två plankbelagda vägar ca 40 km ifrån varandra byggda 713 f.Kr och med virke från samma träd.
Bronsåldershandeln utgick i stor utsträckning från det Karpartiska flodområdet. Det fanns också handelsrutter som gick från Transsylvanien längs med nedre Donau till Svarta havet och Egeiska havets norra del fram till Mykene. I utgrävda mykenska gravar har man funnit bärnsten från Östersjön, vilket är ett betydande bevis för långdistanshandel. I östra Medelhavet förekom en blomstrande handel mellan Sicilien, södra Italien och Sardinien. Norra Italien länkades samman med centrala Europa genom den utökade användningen av bergspass genom Alperna. Dessa bergspass kunde vara utmärkta med grupper av hällristningar som vägvisare.