Älvkvarnar- de mytomspunna skålgroparna

Älvorna var övernaturliga väsen som ofta höll till i våtmarker. Om nätterna kom de fram och dansade, likt dimma över markerna.

Morgonen därpå kunde spåren av deras dans synas som ringar i gräset. Enligt folktron kunde människor som kom i kontakt med älvorna drabbas av sjukdomar, och ibland även av döden. Det kunde räcka med att man slog sig ner för att vila på en plats där älvorna brukade hålla till för att man skulle bli sjuk. Ofta gav sig älvorna på små barn medan dessa sov, och störde dem genom att suga på deras fingrar och tår. För att hålla sig väl med älvorna, för att de skulle lämna de sovande barnen ifred och för att bli frisk från sjukdomar som älvorna orsakat kunde man offra i deras älvkvarnar.
I den folkliga traditionen berättas det att de gropar i hällar och stenar, som vi idag känner som skålgropar från bronsåldern, var älvornas kvarnar. Där malde de sin säd när de skulle baka bröd. I dessa gropar offrade man för att fördriva sjukdomar orsakade av de farliga älvorna, eller för att hålla dessa sjukdomar ifrån sig. Man smorde då skålgroparna, älvkvarnarna, med en blandning av ister, guld, silver, bly, koppar, tenn och stål. I blandningen skulle också förekomma nagelbitar, lite hår och ett stycke av den sjukes, eller barnets, linne. Så blev, i den folkliga traditionen, hällristningar med skålgropar till offerplatser för de övernaturliga älvorna.