Brantevik - en boplats för bronsåldern

Det är inte särskilt många boplatser från bronsåldern som har undersökts arkeologiskt på Österlen. Men i Brantevik finns ett undantag.

I samband med ett vägbygge strax väster om fiskeläget upptäckte arkeologerna år 1995 resterna av en boplats från slutet av bronsåldern. Bebyggelsen, som bestod av en handfull hus, kunde dateras till tiden mellan 900-talet och 600-talet f Kr. Långa, stolpburna hus med bostadsdel i väster och lada för djuren i öster. Runt boningshusen fanns flera runda hyddor som fungerat som verkstäder och förråd. Fynd av ben, flinta, keramik och bränd lera visar att man livnärde sig på jordbruk och boskapsskötsel. Precis intill boplatsen kunde ytterkanten av en offermosse undersökas, en plats som än idag utgör en liten våtmark. Här hittade arkeologerna offrade föremål från bronsålder – bland annat två vackra keramikkärl och en så kallad löpare till en malsten, som man malde mjöl för hand på. Ett stycke längre österut finns ett hällristningsområde och nere vid stranden mellan Brantevik och Gislövshammar finns vidsträckta gravfält. Längre norrut, strax nordväst om Nygård, hittades ytterligare en boplats från ungefär samma tid. Här hade man dock bara möjlighet att undersöka utkanten av en mindre gård. Enligt forskarna skulle det kunna vara så att de båda undersökta boplatserna är mindre ”utkantsboplatser” tillhörande två skilda territorier; ett kustterritorium i söder och ett inlandsterritorium i norr. Skiljet mellan de båda territorierna skulle då följa de naturliga gränserna i landskapet – i det här fallet en liten å som än idag utgör sockengränsen mellan Östra Nöbbelövs och Simris socknar. Denna gräns vållar än idag ovänskap mellan de som bor ”på norr” och de som bor ”på söder” i Brantevik!