Centrala platser på Österlen

Bronsåldern var en tid då människor på allvar lade beslag på landskapet, med stora byar, odlingar och öppna landskap, gravmonument på höjder och ”rituell graffiti” på hällarnas ytor.

I Skåne låg huvuddelen av bebyggelsen längs kusterna. Man färdades mellan de centrala platserna till sjöss eller lands. Skulle man ut på långfärd var havsvägen att föredra, även om stränderna var öppna och oskyddade. Vid kortare resor färdades man till lands – många av de vägsträckningar som trampades upp på bronsåldern används än idag vårt moderna vägnät. På en regional nivå har hela det sydostskånska kustområdet uppfattats som en centralbygd under bronsåldern. Centrala platser av varierande hierarkisk betydelse ligger längs med kusten på ett avstånd av ungefär 10 – 15 km. Den mest betydande var Kivik i norr och därefter följer Simris, Gislövshammar, Valleberga och Köpinge. Just Kivik har varit en centralplats som slagit det mesta i storslagenhet i sydskandinavien under äldre bronsålder. Den väldiga Kiviksgraven saknar motstycke i Skandinavien, och det intilliggande gravfältet Ängakåsen med sina båda stora kulthus utgör spåren efter verklig central plats. Inramningen, med Stenshuvuds och lilla Stenshuvuds dramatiska höjder intill havet, är onekligen också speciell för Skånes i övrigt mer flacka landskap. Här får man förmoda att det funnits en större by med tillhörande hamnanläggning – även om de ännu inte har upptäckts arkeologiskt.