Härdar - ett rituellt område

Under bronsåldern uppstår ett nytt kultområde i landskapet, nämligen härdområden. En härd är en eldstad som lämnar efter sig en grop som innehåller kol, sot och skörbränd sten.

Arkeologerna har hittat spår efter enorma områden med sådana spår. Ett sådant härdområde har bland annat undersökts i Glumslövs backar i västra Skåne. Det bestod av 300 härdar på ett utgrävningsområde på cirka 13 000 m². En del av härdarna låg i rader, andra i täta grupper eller klungor. Dessa härdar har sitt ursprung i äldre bronsålder och utnyttjades i mer än 1000 år. Eldarna måste ha varit väl synliga i området när de användes. Flertalet av dessa platser ligger nämligen på höga höjder i landskapet, men man kan även finna härdområden på mindre kuperad mark. De ligger också ofta i anslutning till vatten och ibland invid kommunikationsleder. Härdarna varierar i storlek, form och djup, och innehåller olika mycket sten, sot och träkol. Vissa forskare menar att eldstäderna även kan ha använts vid olika typer av hantverk, och menar att härdområdena kan ha haft en ekonomisk funktion. Den vanligaste tolkningen är dock att dessa platser hade en kultisk funktion. Denna tolkning grundar sig bland annat på dessa platsers fyndfattigdom. Hade området haft en praktisk funktion hade man hittat fler fynd på platsen, menar man. Men tolkningen beror även på stenen man hittar i groparna. Valet att lägga malstenar och knackstenar i gropen tolkar vissa forskare som en rituell handling. Även valet av trä har en betydelse för kulten. Analyser visar att veden som användes i härdarna kommer från olika lövträd och där mer än hälften är ask. Ask har en speciell betydelse för nordisk mytologi, där asken Yggdrasil utgjorde världsalltet. Om våtmarkerna var offerplatser så var härdarna ceremoniella eldkultplatser i kulturlandskapet. Arkeologerna tänker sig att dessa platser användes för säsongsbundna fester i samband med till exempel gåvoutväxling, politiska och militära allianser, äktenskapsarrangemang och så vidare. Traditionen med att tända eldar har levt kvar till dagens datum. Vi tänder majbål på Valborgsmässoafton och danskarna såväl som finnarna tänder eld vid midsommar på Sankt Hans dag.