Häst och vagn - kommunikativa vägar

Vägkorsningar är platser i landskapet där kommunikationsvägar möts. Dessa platser har i alla tider varit betydelsefulla för handel och utbyte, begravningstraditioner och anfäderskult.

Under bronsåldern hade resande, transport och överträdandet över fysiska och symboliska gränser en stor betydelse. Vägen sågs som en liknelse för resor i tiden till platser som var viktiga i troföreställningen. Detta synsätt kan också urskiljas i hällristningarnas motiv med skepp och hästdragna vagnar, samt i avbildningar av solsagan på rakknivar. I antika Grekland och Rom fanns särskilda gudar med anknytning till vägar, korsningar och gränser. Det fanns också en stark tradition att begrava sina döda längs med vägarna och vid särskilda korsningar. Även i Skandinavien ligger bronsåldershögarna placerade utmed dåtidens vägar för att märka ut gränser och mötesplatser. Vägarna var förknippade med resande och handel, och i förlängningen ägandet av eftertraktade föremål, kunskap och makt. Men bronsåldersfolket kan också ha sett vägarna som platser som underlättade kommunikationen mellan levande och döda. Vissa vägar var avsedda för offentliga processioner med vagnar – motiv som bland annat kan urskiljas på hällristningarna i Kiviksgraven. Vid en utgrävning i Malmötrakten fann arkeologerna resterna av en långsträckt stenpackning i närheten av en gravhög och ett fält med yngre brandgravar. Man tolkade stenpackningen som en stenbelagd väg som troligtvis har utnyttjats från sen bondestenålder, under hela bronsåldern och ända in i järnåldern. Fynd som denna väg är väldigt ovanliga – och vi saknar idag till stor del kunskap om forntidens vägar och vägsystem. Detta beror bland annat på att många av dessa vägar ligger under dagens vägar. Men det finns en typ av forntida vägar som är synliga i dagens landskap, så kallade hålvägar. Dessa hålvägar har formats av människor och djur som under väldigt lång tid har trampat ner marken så det har bildats en väldigt snäv dalgång. Sådana vägar finns bland annat vid Stenshuvuds nationalpark och vid gravfältet Ängakåsen i Kivik.