Skogen - en gles historia

Efter istiden började Skandinavien långsamt täckas av växtlighet och så småningom skog. De första skogarna bildades i Skåne för cirka 10 000 år sedan.

Björken kom först, följt av tallen och hasseln. Andra ädellövträd som följde var ek, alm, lind, lönn och ask. Ek och lind dominerade i sydost. I de täta, mörka ekblandskogarna trivdes djur som kronhjort, rådjur och vildsvin. När de första jordbrukarna kom, under bondestenåldern, brände man skogen för att odla. Det kallas svedjebruk och efter denna mänskliga påverkan blev skogen aldrig densamma igen. För att få en bild av hur växtligheten i landskapet såg ut under en viss tid på en viss plats, kan man analysera pollen och fröer som bevarats nere i dyn i våtmarker. Sådana pollenanalyser har bland annat gjorts i trakten av Ystad. De visar att bronsålderns kustlandskap var öppet och att inlandet var skogbeklätt. Under bronsålderns första period började lövskogen breda ut sig igen till en viss del, men ganska snart utvidgades gräsmarkerna igen. Man började även odla vete under denna tid. Under bronsålderns lopp sträckte gräsmarkerna ut sig mer och mer. Eftersom landskapets geologiska uppbyggnad skiljer sig åt mellan Ystadområdet och Österlen kan man inte tillämpa alla resultat från Ystadområdet på sydöstra Skåne. Problemet med att göra liknande analyser på Österlen beror på landskapets långa tradition med uppodlade och skogslösa ordbruksområden. Det finns inga dödishålor eller sjösänkor med djupa lagerföljder, och de torvmarker som kan ha funnits har använts som bränntorvtäkt. Därför är det svårt att hitta bra platser att ta pollen- och fröprover för liknande vegetationsanalyser här. Arkeologerna har inte upprättat några bra pollendiagram över sydöstra Skåne ännu, men troligtvis fanns ungefär samma arter som i övriga sydskåne här hos oss under bronsåldern.