Solsagan - en bronsåldersmytologi

Bronsålderns bilder visar oss en mytologisk berättelse om solens färd över himlen under dagen, och dess resa ned i underjorden om natten. Dessa bilder finns inristade i stenar och hällar och i rakknivar av brons.

I gryningen stiger solen upp över horisonten i sitt morgonskepp. Skeppet stävar upp på förmiddagshimlen. Där tar en häst över arbetet med solens resa över himlavalvet. Hästen drar solen i en vagn högst upp på himlen, upp till middagstid och vidare ner mot eftermiddagen. Där landar hästen på ett eftermiddagsskepp som för solen ner mot solnedgången. I skymningen, när solen börjar bli trött och försvinner under horisonten, kommer en orm och slingrar sig runt henne. Ormen för solen till nattskeppet som färdas ner i underjorden, mot midnatt och genom hela natten. Strax innan gryningen kommer en fisk och väcker solen och för henne upp på morgonskeppet, som färdas iväg mot nästa dag. Det händer att fisken följer med skeppet en bit upp på himlen, mot förmiddagen. Där uppe blir den uppäten av en fågel. Och så fortsätter solens resa, om dagen över himlen, om natten genom underjorden. Så berättar bilderna från bronsåldern.