Gravurna – systrarna från Simris

Lerkärlen från bronsåldern är oftast enkla till form och utseende. Inte alls så vackra och utsmyckade som stenålderskrukorna.

Ytan är överdragen med ett grovt lager lera och sand. Med fingrarna har man dragit ränder i ytlagret. På så sätt blev krukorna säkrare att bära. Samma krukor användes då både för matlagning, förvaring och som gravurnor. En del av gravurnorna har lock. Innehållet i de tre urnorna är funna på en boplats vid Bjersjöbacken vid Simris. Det var när Ola Tuvesson med sin plog i oktober 1920 råkade få upp en flat häll ur marken. Tre urnor stod under den flata stenen, alldeles tätt inpå varandra. De föll i bitar där de stod i jorden och materialet från de tre kärlen blandades. Ingen av urnorna togs tillvara, men urnan i montern kommer från samma gravfält. När en osteolog 2009 tittade närmare på fynden från urnorna visade det sig att det handlade om benrester och aska efter två unga kvinnor i 20-årsåldern. Ena kvinnan har bedömts vara 15-23 år, den andra 20-30 år. Det är inte alls säkert att de båda kvinnorna var systrar, men tanken lockar. Bland de brända benen hittades flera gravgåvor i form av bland annat knivar, nålar, sylar, knappar och ett armband av brons. Bland fynden fanns också en rakkniv. Allt kan dateras till bronsålderns slut, 700 f Kr.
Oftast förknippas rakkniv, syl och pincett med manliga gravar. Men här kan rakkniven och sylen alltså varit gåvor nedlagda i kvinnogravar. Om man bortser från funktion och att man i Danmarks välbevarade gravar kan se att den döde var välrakad, så kan rakkniven ha haft andra mer svårtydda ceremoniella användningsområden.