Skepp

Skeppet är det vanligaste bildmotivet på skandinaviska hällristningar. Skeppet är förutom skålgropen den typ av hällristning vi har flest av på Österlen och Bornholm. Det är också med hjälp av skeppen man ofta kan datera hällristningarna.

De flesta skeppsbilderna på Österlen är inhuggna under äldre bronsåldern (1800-1100 f.kr). Skeppet anses av många forskare höra ihop med bronsålderns mytologi, där solen färdades över himlavalvet och genom underjorden på ett skepp. Skeppet som symbol kan förknippas med en ny ideologi som hade sitt ursprung i bondestenåldern, men som fick sitt stora genomslag under tidig bronsålder. Vissa arkeologer hävdar att dessa influenser kom från kontakter med Mykene – dåtidens Grekland. De menar att de ristade skeppen i sydöstra Skåne har många likheter med skeppen från östra Medelhavsområdet. När skeppet som symbol infördes som bildmotiv under bronsåldern kopplade forskarna även samman det med skeppsbilder på svärd som hittats i Danmark och sydvästra Skåne. I sydöstra Skåne, däremot, förekommer skeppssymbolen istället tillsammans med avbildningar av yxor. Skeppsbilder finns också på yngre bronsålderns rakknivar, och har då tolkats tillhöra en del av bronsålderns mytologi kring solens färd över himlavalvet – solsagan.

En del av skeppen har så kallade bemanningsstreck – som tolkats som att varje streck betyder en roddare. I andra båtar kan man se antydan till riktiga människor, en del har till och med näsa. Skepp med lurblåsare och med solen som last i form av ett solkors kan man också finna på de skånska ristningarna. De verkar färdas i olika riktningar. En tolkning är att en del färdas om dagen, andra om natten och att en del är på väg till dödsriket med den döde.
Skeppsristningar påminner ofta om varandra men här finns tre som skiljer sig markant från de övriga. De har en överbyggnad som kan vara ett segel eller kanske en solställning för någon ceremoni. Det finns inga arkeologiska fynd av segel från bronsåldern men det kan ändå ha funnits. Solställningar i lite annat utförande kan man se på hällar i hela Skandinavien. De finns också i form av miniatyrföremål i brons.

Skepp finns avbildade i Skandinavien från stenålder till järnålder. Skeppen kan vara avbildade ensamma och i olika scenarier som fiske- eller stridsscener. Tidigare trodde forskarna att stenåldersskeppen endast brukades för vardagliga behov, men numera anser man att även stenåldersmänniskan precis som bronsåldersfolket reste långväga med skepp för handel och på så sätt också förde med sig ny kunskap och nya idéer. Långa resor kan vara knutna till omfattande ritualer. Detta fenomen finns kvar idag då vi t ex gärna ska döpa båten med champagne innan den sjösätts.

Båten har varit människans bästa transportmedel under en väldigt lång tid. Skepp fanns redan under stenåldern och användes till jakt, fångst och fiske, men även för att transportera människor och gods. Båtarna har troligtvis också använts i rituella sammanhang och det finns avbildningar på hällristningar i Alta, Norge där man begraver ett skepp. Skeppsristningarna i Alta visar både avbildningar av skepp med och utan älgkohuvud i fören under samma tidsperiod. Varför det är så vet man inte, men det har tolkats att älgen företräder en viss stam eller en makt som binder samman liv och död på land och i vattnet. Älgen förknippas också med underjordens rike och döden, det är känt från historisk tid att skepp förde över de döda till dödsriket. Skeppen på de skånska ristningarna har många likheter med det danska skeppsfyndet av den så kallade Hjortspringsbåten från tidig järnålder.